Okej, så jag ska vara ärlig och säga att jag ångrade den här piercingen direkt när jag kom innanför dörrarna till mitt eget hem. Mamma skrattar bara å frågar konstant hur ont det gör sen säger hon att jag får skylla mig själv (vilket är sant) men sånt beteende kan jag ta, det är normalt för min mamma att bara känna skadeglädje. Min pappa däremot har knappt sagt ett ord och vägrar att se mig i ögonen (därmed också på min näsa). Säger att han inte klarar av att göra det just nu så jag ska inte göra det svårare för honom och sitter därför inlåst på mitt rum resten av helgen.
Det som svider mest är nog att dom båda säger att dom älskar mig "ändå" men det tror jag inte på förens dom kan bevisa det med lite acceptans.
/ Dahlia och hennes sista tonårsrevolt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar